Jag sov tungt i natt. Tankarna lagda åt sidan i ett till synes drömlöst tillstånd av vilsamt mörker. När alarmet ringde för en ny dag var jag någon annanstans.
Står i ständig längtan efter det brinnande skrivandet. En romantisk tanke av fingerfärdighetens hets och den sunda hjärtklappningen av att ”vara något på spåret”. Skrev en artikel på vinst och förlust. Kände att jag levde. Avfärdades snabbt av det sunda (?) förnuftet: det blir nog inget av det.
Fragmentariska noteringar i mitt anteckningsblock får visa vägen för dagsformen. Känner ett pockande behov av att få ur mig ord, meningar, satser och verk (kanske även motverka värk?). Vänder mig till litteraturen – vill tipsa om Paul Austers Sunset Park. Ett rappt tempo i en långsam tillvaro med reflektioner av liv, vardag och relationer – och skrivande.












