Facebook i fartvindarna


I tider av tillgänglighet på diverse nätplatser som bloggar, Twitter, Facebook och YouTube går ingen säker. Festbilder, flirtiga posts och tokiga videos ifrån senaste blöta partykvällen ligger ute och vi bör kanske tänka till innan vi placerar våra liv för world wide uppvisning.

Facebook är beroendeframkallande likt värsta partydrogen. Men allt som oftast hittas fler och fler anledningar till att lämna den världsvida platsen. De kommer nu både ifrån Internet, media och just när vi loggar in oss på Facebook.

För mig och säkert många andra landsmän och landsmaninnor på nationen började Facebookanvändandet som en oskyldig liten plojgrej mellan oss studentkompisar. På den här tiden kunde endast studenter joina och antalet vänner låg runt ett tiotal istället för hundra eller tusen. Det här betydde inte nödvändigtvis att man var fattig på vänner, utan att få personer hade gått med och en stor blockering blev att man var tvungen att ha studentmail för att inkluderas. Det här kunde tyda på elitism eller mobbing av olika samhällsgrupper, så Facebooks grundare bestämde sig att göra gruppdynamiken bättre genom både globalisering och välkomnandet av Alla.

Nu sitter jag här, med över fyrahundra vänner (släktingar, vänner, vänner till vänners vänner och diverse annat som en gång eventuellt varit en avlägsen bekant) och överlägger om Facebook är värt att ta bort. ”Nää, men tänk på det stora kontaktnätet! Tänk på kontakter i utlandet och kanske främst, tänk på gamla bekanta du annars inte haft kontakt med.” Men världen för mig kanske vore bättre utan dessa sporadiska hälsningsfraser och frågor om ’hur det är nu för tiden’? Åtminstone skulle det vara bättre just för att få något gjort.

Dejtinglivet tas till en helt ny nivå och genom Facebook kan man nu, bara genom att vara vän till en vän till dejtobjektet ifråga, få diverse (nasty) details. En kille jag träffat kort och friendade på Facebook har nu plötsligt i rasande fart blivit någon jag fått veta massor om genom exploaterade bildbevis av utomjordiska vanor och ovanor. Men kanske främst av hans mamma Helen som tycker om att dricka rött vin, ta långa skogspromenader och som vill adda mig som vän, eftersom jag uppenbarligen känner hennes rare son.

Alla ska naturligtvis vara välkomna att joina den nätförlagda trenden, men frågan är: vilka otrevligheter följer då också med nu när Facebook börjar bli en tilldragande modemagnet? Jag har hört att både virusspridare, myndigheter med gripklor efter privata hemligheter och vinpimplande dejtingsugna mammor är magnetiska.

Katarina O’Nils, för Ghasetten 2010/01.

"Bit by bit." Jag vrider och vänder på nutidsfrågor.

Annonser
Det här inlägget postades i Inspiration, Samhälle, Student, Vardag. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s