Vem är lokalvårdare av språket?

Fröding. Med språkliga granskningsglasögon?

Vi har alla vårt språk, förenat av en standard men ändå förgrenat i olikheter. De olika språken smittar av sig och lär andra, i den mån vi rör oss i offentliga rum. Ett visst tillrättaläggande styr (exempelvis TT-språket i journalistiska sammanhang). I Svenska Dagbladets kolumner skriver bland andra språkvetare, författare och jurister.

Den senare gruppen finns representerad i dagens tidning. Gunnar Strömmer är jurist och har ett språkbruk i viss mån säkerligen format av en vardag med lagen. Det är naturligt att vi influeras av de miljöer vi rör oss i.

Även om Strömmer med största sannolikhet tonat ned juristsvenskan i Svenskan dyker ordval upp som en ”vanlig dödlig” (inom annan yrkesgrupp) antagligen inte hade gjort. Berikande? Ja, kanske främst i den mån man är en medveten läsare. Medvetenheten leder till aktiva val: vill jag ta efter det här? Kan jag ha användning av det i andra sammanhang?

Samtidigt sköter vårt undermedvetna mycket av jobbet. Så länge vi läser tar vi till oss en del av de ordval och meningsuppbyggnader vi möter. Och plötsligt dyker ordval upp när vi minst anar och mest av allt behöver dem. En slags språklig livboj, kan tyckas.

Det jag dock reagerar på i Strömmers kolumn är valet av talspråksklingande ”funkar”. Det bryter mot hans annars välformulerade text. I en av Sveriges största tidningar, dessutom med konservativ ‘touch’, förväntar sig många förmodligen ett välvårdat språkbruk. Funkar då verkligen funkar?

År 1917 gavs Frödings samlade skrifter ut i tio band (Albert Bonnier). I första delen, band I-II, har Ruben G:son Bergs inledning kryddats (?) med ett ordval, liknande det Strömmer gjorde i dagens SvD-kolumn, nämligen ”varann” istället för ”varandra”. På den här tiden skrevs också rubrik med punkt, något vi inte använder oss av i svenskan idag. Ruben G:son Berg var svensk litteraturhistoriker och språkforskare född 1876, han bör därför antas vara tillförlitlig som språkkännare i sin tid. Har vi i en slags överkorrekthet idag fått för oss att alternativa former av just varandra och fungerande faktiskt är fel?

Vad är då egentligen att vara språkvårdare, eller för den delen, språkkonservativ? Vad är rätt och vad är fel att skriva? Vi vet att språket ständigt förändras – för det finns både förespråkande förändrare och motarbetande språkkonservatister. Men att vara medveten och ställa frågor, diskutera och fundera, är förmodligen ofta det enkla svaret.

Vi kan aldrig vara säkra i våra språkligt förgrenade olikheter och förenade likheter. I den språkliga vardagen tycks det bara gälla att ta sin naturliga del i lokalvården.

Annonser
Det här inlägget postades i Inspiration, Litteratur, Media, Samhälle, Språk. Bokmärk permalänken.

7 kommentarer till Vem är lokalvårdare av språket?

  1. Melwa skriver:

    Bedårande Fröding, och bra text!

  2. Katarina skriver:

    Tack för det, och angående Fröding: verkligen! Har han inte lite samma blick som vår Platon? :)

  3. ettannatsverige skriver:

    http://www.ettannatsverige.wordpress.com – en blogg om möten!

    Jag går ner på stan, fotograferar och intervjuar människor jag inte känner och lägger upp resultatet i små reportage.

    Hittills? Berättelser om livet som gömd flykting, äventyr inom Läkare Utan Gränser, drömmar om förändring och resor =)

    Sväng gärna förbi och lämna din synpunkt på initiativet!

    Din vän
    C.Lindell

  4. ettannatsverige skriver:

    Glömde säga att det ligger varmt om hjärtat att se en sådan blogg som du har. Är på g att bli svensklärare och ett initiativ som ditt är nödvändigt. Bra jobbat!

  5. Katarina skriver:

    Tack så mycket, det gläder mig att höra från någon så engagerad som du själv! Jag har varit inne och ”sett mig om” på din blogg – riktigt bra och inspirerande. Lärarkåren och skolan ska vara glada att få dig till styrkan. (Jag har själv läst till lärare tidigare, men hoppade av till fördel för skrivandet. Jag är ledarskribent, och skriver gärna om utbildningsfrågor. Skolan är ju något av det viktigaste i samhället.) Keep up the good work!

  6. melwa skriver:

    Absolut! Åh, gosen!

  7. Erik Wandus skriver:

    Alla sätt är bra utom de dåliga men om man inte är medveten om att ”funkar” signalerar ledigt talspråk är man ute på hal is och ”funkar” i en i övrigt skriftspråkligt formellt hållen text kan uppfattas som ett rejält stilbrott.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s