Unge herr student

Någon går tungt i trappan. Jag känner hela vägen in hur det bryter av och stör min koncentration.

Stamp, stamp, stamp. Dörr öppnas.

Jag föreställer mig hur en gänglig ung herr student på de några och tjugo öppnar sin ytterdörr och tar klivet in i lyan. Skrapar av snörester och lera på sin IKEA-dörrmatta. Kastar jeansjackan åt sidan och sparkar av de avskrapade skorna i naturtroget fuskläder.

Han rör sig snabbt på de arton kvadratmetrarna som bjuds honom och jag hör hur en teve börjar tala. Det är knappast unge herr student som plötsligt fått en samtalspartner. Det här är mer monotont och burkigt. Som en monolog i konservburk.

Jag ser framför mig hur han halvligger i bäddsoffan för två. Den är enmansbädd till vardags och de helger då han absolut behöver studera. Ibland får han säkert sällskap som han träffat på den lokala ölstugan. Trevligt för honom. Inte för mig, som försöker sova under honom. Våningen under – bara för att förtydliga.

Nu när jag tänker efter, till ljudet av hans teve, inser jag att jag har ett ansikte på honom. Vår unge herr student är mellanblond, fjunig under näsan och på hakan och med ett hår som vem som helst skulle kallat kalufs, om unge herr student snarare varit de några och tio. Hans kinder är fortfarande pojkmulliga, den magra och långa överkroppen till trots. Han bär mörkblå tröja, förmodligen knyckt från lagret i lumpen – eller inhandlad från närmaste ÖoB. Jeansjackan han slängde när han kom in var en svart rock, något för stor, något sliten. Och skorna faktiskt i äkta läder, förmodligen en gåva från hans ömma moder.

Men vad vet jag? En granne som lånade socker en gång. Under unge herr student som med tunga steg i trappan lämnar byggnaden i jakt på middagsmaten. En dag som alla andra.

Annonser
Det här inlägget postades i Inspiration. Bokmärk permalänken.

7 kommentarer till Unge herr student

  1. Wiktor skriver:

    Jag får en känsla av att unge herr student suckar när han ger sig ut på middagsjakt. Kanske blev hans liv inte riktigt som han tänkte. Men vad vet jag? En läsare på nätet som bara för en liten stund sedan fick reda på att unge herr student existens.

  2. Katarina skriver:

    Trevlig reflektion, roligt att ”Unge herr student” är underlag för sådant. Allt gott! K.

  3. Emma skriver:

    vilken vacker text!

  4. Katarina skriver:

    Tack, roligt att du tycker det!

  5. Erik Wandus skriver:

    Jodå, nu finns den unge studenten också i min sinnevärld. Det var dock inte den fiktive studenten jag blev mest fascinerad av i ditt blogginlägg utan det faktum att du lånat socker av en granne. Gör man fortfarande så? Att låna socker av en granne känns lite som taget ur en scen från en medioker teaterpjäs från slutet av 1800-talet.
    Kan man verkligen låna socker? Använder dagens människor socker?

  6. Katarina skriver:

    Okej, jag erkänner: här har fiktionen övervunnit verkligheten – det var inte socker jag lånade. Det var ett rivjärn, och en annan gång en lök. Man ska inte underskatta grannsämjan (eller ha övertro till att gå ut och komplementhandla när man bakar/lagar mat).

  7. Wandus skriver:

    Aha, rivjärn och lök låter naturligtvis inte lika bra som anakronismen att låna en kopp socker.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s