När du iklär dig mig

Hudens mjuka konturer när du iklär mig dig genom att svara på tilltal. Frånvarande blickar mot en annan horisont, svarar dröjande: Ett tunt, stilla regn faller över stan. Dagarna blir långsamt kortare, nätterna längre och intensivare.

Ekot blir:

Stammens gömma

Vindens vackra visa spelar sin melodi,
i ett träds vajande lövverk.
Grenar går av och an men var har du varit sedan du försvann?
Gömd i innanmätet.

”Stammens gömma” är tidigare publicerad i Ergo under 2011 och UNT (24/12 –10).

Annonser
Det här inlägget postades i Dikt, Foto, Inspiration, Media, Mode, Vardag. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till När du iklär dig mig

  1. Wiktor skriver:

    Pausar mitt i allt, stannar upp och läser. Vackert!

  2. Katarina skriver:

    Det gläder mig, tack!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s