Hösttecken

En regnig bussfärd kan bli som en bakteriehärd av tankar som inte tycks ha någon större mening i det stora hela. En pojke i bilen bredvid betraktar oss stilla medan vi pressar oss fram för att komma vidare. Det är fullsatt och många står. En kvinna framför pratar i telefon – rättare sagt lyssnar – och råkar sparka till mig vid ett stopp. En kort sekund ser jag upp för att ta emot den förmodade ursäkten, men hon ser inte ens upp, lyssnar bara vidare på monologen eller möjligen den fullmatade telefonsvararen. En station senare stiger jag av. En höstdag.

Hösttecken? Vår flytbrygga är upptagen, inte av andra, utan på land.

Hösttöcken? På bordet ligger högar av måsten och ”borden”. Halvt bortglömda.

Annonser
Det här inlägget postades i Inspiration, Vardag. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Hösttecken

  1. Erik Wandus skriver:

    Om hösten klafsar melankolin in som en våt byracka i farstun.
    Om någon månad kommer vintervätan att dränka landet och om ett halvår kommer vårregnen att axla rollen som glädjedämpande väderfenomen tätt följda av sommarens spöregn.
    Det är lätt att bli sur i Sverige.

  2. Katarina skriver:

    Tjusigt, Erik!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s