En oanad romans

Inte hade jag kunnat ana vad som väntade när jag steg på morgonbussen på väg till jobbet. Genast när jag satt kortet till läsaren var det som om havet av morgonpendlare delade sig och lämnade öppet en korridor som löpte bakåt i bussen för att jag skulle kunna ta mig till en plats. Och där satt han.

Jag hajade till vid åsynen av honom, av hur han stack ut bland de andra, de vanliga morgonresenärerna. Jag log och började gå bakåt. Steg för steg närmade jag mig platsen där han satt och jag kunde inte sluta le. Mot honom, så självklar med sitt mörka hår, sin muskulösa kropp och…
…den röda tungan hängande som en slips!

Jag vände mig med ett lyckligt leende till kvinnan på hans vänstra sida.

– Vad heter han?

– Bertil.

Bertil var fransk bulldogg, och hans sällskap och glada uppsyn hade just gjort min morgonfärd i pendlingstrafiken lite roligare.

Annonser
Det här inlägget postades i Inspiration, Resa, Vardag. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till En oanad romans

  1. barbiedollabroad skriver:

    Jag tror att den lyckligt leende till kvinna är jag!!
    Eller kanske det finns flera Bertils på stan!

    mysig post. :)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s