Ett stilla regn över fjärden

Ett stilla regn föll över fjärden. Det var den fjärde den månaden och regnet som börjat falla tycktes inte vilja stilla. Marken var sumpig och trögtrampad, samtidigt lätthalkad och förrädisk för fel sorts skor eller trevande hundtrampdynor. Mina tidigare vita tygskor var sedan länge sorgkantade av att följa med in i alltför hösttunga månader. Alltför många mörka måndagar. Men jag älskade dem. De hade fortsatt att hänga med och jag hade alltid tvättat dem när de började anta naturens färgmedel.

Men inte den här gången. Nu orkade jag inte längre bry mig.

Det kyliga regnet mot pannan hindrade inte tankarna från att komma, men det hjälpte att hålla dem på avstånd. För att fly dem gick jag gärna i regnet. Mitt sällskap troget vid min sida. En fyrbenta tyst trygghet. Medlidande i den varma blicken som då och då såg upp på mig för att försäkra sig… om vad? Att jag fanns kvar?

Regnet tilltog. Färden fortsatte framåt. Det var den fjärde den månaden och vädret målade verklighetsporträtt av vardagen.

Annonser
Det här inlägget postades i Inspiration, Vardag. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Ett stilla regn över fjärden

  1. torgust skriver:

    Vackert skrivet!

  2. Katarina skriver:

    Tack så mycket!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s