Hellre bok än padda?

I Sverige ler man artigt utan att säga något. Jag gräver efter block och penna men hittar bara det ena. Istället tvingas jag ta upp telefonen och låta fumliga fingrar leta sig fram över alltför små och närliggande tangenter med tvångsmässig rättstavning. Vad var det jag skulle skildra nu?

Jo, jag satt och läste tills bussen stannade vid Centralstationen. Där klev resenären vid min sida av. Jag hade noterat honom redan när jag satte mig. Precis som jag läste han en bok. Mjuka sidor, hård utsida. Ord på papper som står tryckta, inte studsar mot en tillrättavisande skärm som gör oss till alla andra: Dagvandrare med skärmen ständigt närvarande.

Jag vet, man låter lätt bitter. Men trots teknikens storhet och valfrihetens breddning och den berikande rikedomen av kunskap, kontakt och …kul (?) blir vi också fångar för vårt eget beroende. Boken på bussen i den stilige mannens händer är ett undantag. Retro, om man så vill. Medan blicken tycks mer låst till skärmen tillåter boken mer intryck. Jag ser att vi bläddrar vid nästan samma ögonblick. Vi håller böckerna på liknande sätt.

Men så kommer utropet, bussen gör halt. Jag ser hur han låter bokmärket glida in mellan bokens sidor. Jag ställer mig lydigt vid sidan av sätena. Snart kommer det: han som bokläsare, klart han säger ”tack”! Hur låter hans röst? Jag ler, han ler. Och går av.

I Sverige ler man artigt utan att säga något.

Annonser
Det här inlägget postades i Inspiration, Vardag. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s