Är det här mindfulness?

Kvinnan bredvid mig djupandas. Det susar och viner och jag kan riktigt se luften gå in genom hennes näsborrar, ta sig djupt ned i hennes inre för att vända upp och åter ut i lokalen där vi befinner oss. Ut med det gamla, in med det …nygamla?

Ventilationen susar också. Jag känner mig hungrig. Frukosten är redan ett minne blott och jag funderar på vad som vore godast att handla på vägen in till jobbet efter yogan. En smörgås? Banan? Chiapudding? Allt i kombination?

”Slappna av”, mässar yogaledaren från fronten. Idag har han kontrollerat våra rörelser extra noga. För vårt eget bästa, så vi kan bli bättre, mer medvetna. Jag kände mig stressad. Nu försöker jag varva ned.

”Slappna av för den långa vilan…”

Jag tänker på att passet drog över något och klockan går. Snart är det dags att vakna till igen och efter ”Namaste”-tacket på slutet blir det kapplöpning till krokarna där vi ska hänga upp de lånade yogamattorna. Min luktar lätt av svett. Inte min egen, utan någon annans kroppsodör. Säkert från ett mer hurtigt, rörelsefokuserat pass med mer svett och mindre avslappning.

Tystnaden försöker breda ut sig i vilostunden. Kvinnan susar och viner ikapp med ventilationen. Snart säger han det, snart säger han det.

”Å, DÄR, vad det dags att stilla, stilla väcka kroppen igen… sträck på er nu och kom tillbaka till rummet…”

Kvinnan bredvid har varit i rätt fas och flås under hela passet. Medan alla andra är på väg tillbaka till rummet lämnar jag det bakom mig.

Foto Flickrcom

Eftersom jag försöker varva ned från det yttre när jag gör yoga har jag aldrig med mobilen. I brist på egna foton har jag här lagt in ett lånat foto som visar ”barnets position”. Foto: flickr.com

Annonser
Det här inlägget postades i Inspiration, Vardag och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.