Denna förkylning håller mig fången
mot egna sansens väl och ve,
jag inspirationen håller stången
till fördel för att bot ska ske.
I slask och väta halka kring
bland bacill och täppta näsor,
jag önskar mig nu då ”försvinn!”
till sydlig sol på resor.
Mina och Mats Wiklunds boksamtal finns nu även tillgängliga som podcasts, sök ”En ny bok” i SoundCloud eller iTunes. Trevlig lyssning!
Det finns en plats i hemmet där hatkärleken gror. Det är i fönstret ut mot gården där våra orkidéer bor!
Lapa sol ovanpå ett element? Se ut över motorvägen och suga i sig stockholmstrafikens tungpartiklar? Gärna både och, om våra orkidéer får bestämma. Och det får de. De tycks trivas allra bäst när de får allt (sol, vatten, värme) i perfekt lagom dos – och ärligt talat helst utan oss.
För det är när vi reser bort de tycks lyckligast. När andra blommor hänger och slokar i avsaknad av sina husvärdars omvårdnad reser sig orkidéerna stolt. Plötsligt har de flera nya knoppar, tydligt signalerande att ”vi har inget behov av er – ni gör varken från eller till, utan er står världen inte still”.
Vi närmar oss ännu en vår och de smått arroganta, otacksamma blommorna börjar bli riktigt fräscha åldringar. Jag vill inte misstolkas. Jag är inte otacksam, utan sköter dem bäst jag kan. För de är riktiga skönheter som medan de mer behövande, klängiga grönväxterna kommer och går självständigt kan konstatera att: ”vi består”.
Blomman på bilden vill mena att den inte har något med texten att göra.
På simhallen igen, men något är annorlunda. Allt är som förut, exakt som förut. När jag kommer in till bassängerna upptäcker jag det. De bortre banorna är bokade för crawlträning, vilket tränger ihop oss vanliga ”motionärer”. Igen. Den unga tränaren har ljus röst, muskulösa armar och svarta foppatofflor. Klockan är exakt fem i halv åtta.
När jag klättrar ned i motionsdelen ser jag att samme man som stod på träningsmattan intill bassängkanten förra veckan är där igen. Han utför samma märkliga dansstretchningsövningar. Svarta badbyxor, krallig överkropp, magra ben. Han speglar sig och sneglar efter oss som sneglar mot honom.
Allt är EXAKT som för en vecka sedan! (Det är heller inte helt sant, för den här gången är det en extremt smyckesbehängd man som snyter sig i vattnet när jag simmar förbi…) Trots det är känslan av déjà vu stark. Är det måndag (jo, jag vet att det är onsdag) hela veckan?
I senaste Axess skriver jag om Jesper Högströms bok Lusten och ensamheten. En biografi över Hjalmar Söderberg (Weyler förlag), nu även på nätet:
Under senaste Bokmässan i Göteborg intervjuade jag skriftställaren Anders Johnson om Hela Stockholms Isaak Hirsch. Nu finns vårt samtal att se på Axess TV eller när det passar via länken: Veckans bok 2017
Vad säger våra julklappar om oss? Läs ledarkrönikan om årets julklapp – elcykeln – i dagens NT: http://nt.se/asikter/ledare/vad-sager-vara-julklappar-om-oss-om4926904.aspx
Dikten dröjer
dukar under
för ointressets skrala tal
en oläst dikt
blir obefintlig
tynar bort
och andra säger:
”den var banal”.
Ikväll gästar jag Slite bibliotek på Gotland under ”Kura Skymning” för att berätta om mitt skrivande och Kollisionen. Mer information finns här: Biblioteken på Gotland
Kollisionen och jag ger oss ut på biblioteksbesök
