Jag skriver idag i redaktionsbloggen på axess.se att Löfvens flytt är ingen ”quick fix”, eftersom det är en dyr och missriktad omtanke att skicka ut ”räddning från Stockholmskontoret” för att inte människor, orter och bygder ska känna sig övergivna.
Brevbäraren är de otrevliga överraskningarnas agent, lär Nietzsche ha sagt. Men det är viktigt att posten kommer just som ett brev på posten.
I Norrköpings Tidningar idag: När brevet inte når fram
Ikväll kl 18.50 visas ”En ny bok” på Axess TV där Mats Wiklund och jag (programledardebut för min del!) intervjuar arkitekturhistorikern Eva Eriksson med anledning av hennes medverkan i boken Swedish Grace. The forgotten modern (red. Peter Elmlund & Johan Mårtelius).
Det är en läsvärd bok om den vackra 20-talsdesignen, så se vårt samtal med Eva Eriksson på Axess TV och här: ”En ny bok – Swedish Grace”
I senaste numret av Axess Magasin skriver jag en kort text om kroppslig dikt. Bäst på papper (inte minst eftersom senaste magasinet bjuder på 116 härliga sidor sommarläsning!), men finns även att avnjuta här: ”Kroppslig dikt”
Idag skriver jag ledarkrönika i Norrköpings Tidningar om Rättvis skatteprocess och att det kan bli dyrt att lita för mycket på Skatteverket: http://www.nt.se/asikter/ledare/dyrt-att-lita-for-mycket-pa-skatteverket-om4678516.aspx
Väldiga, vildvuxna reste sig björkarna mot himlen. De som gick in i elledningarna blev tvungna att tas ned och yviga grenar och busk blev liggande till nästa årstid.
Vi skrev våra namn i hjärtan i barken utan att veta varför, men det var så sexorna gjorde och de skulle inte få veta att vi inget visste.
Inför söndagens Mors dag bjuds här på lite passande (?) dikt:
Vilken härlig känsla det är att mötas av sin egen bok i bokhandeln, här är en bild från ett minnesvärt möte i just Uppsala där Kollisionen utspelar sig:
Strax innan nyår fick jag höra radiopratare resonera kring sådant vi borde lämna kvar i 2016. ”Låtsasnorska” var en sådan sak, eftersom serien ”Skam” blivit så populär att vi går runt och förlustar oss i norska språket – tydligen med varierande resultat.
Mysigt med norska, tänkte jag, och insåg där i årets sista skälvande timmar att jag missat något alla andra redan sett. Bara det förde mig tillbaka till tonårstidens våndor… vilken inverkan denna serie måste ha!
Men även i det nya året diskuteras ”Skam” och i dag resonerar Svenska Dagbladets litteraturredaktör Madelaine Levy om gymnasieungdomarnas vardag, tankar och beteenden. Levy delar med sig av hur hon suttit i decembers kalla vinternätter och överdoserat serien med starka känslosvall. Ändå är hon inte helt nöjd, utan anser att något skaver: ”Vad lämnar egentligen denna serie efter sig, när sista avsnittet väl klingat ut? Vad har vi lärt oss om livet?”
Det får nog både mig (trots skam-ligt efter) och ”Skam”-fansen att fundera. Måste allt ha en mening? Räcker det inte med att man lyckas uppbåda lite klassisk katharsis?
Till syvende och sist, även om det kanske sällan stämmer överens med gymnasieungdomars verkliga vardag är ”Skam” förmodligen just vad de behöver för att koppla bort, få lite hopp och underhållning.
Katten på farstutrappen
njuter av starka svala soldagar,
kan stanna ute hela dagen
liksom jag
skönt oktobertagen.
